Det här med mat, hörrni…

Lika bra att jag först som sist gör ett slags förklarande statement där jag reder ut ett och annat.
För det här med mat är ett laddat ämne där man lätt kan hamna i krig med sina medmänniskor.
Ta vilken Facebookgrupp som helst, skriv valfritt inlägg om random ämne – och lik förbannat kommer folk i kommentarfälten att vinkla det mot olika typer av dieter.
Gärna så de kan slå varandra i huvudet med kommentarer om att vegetariskt är överlägset, rött kött är livsfarligt och hotar klimatet, antiinflammatorisk kost är humbug, sockerberoende inte är evidensbaserat etc in absurdum.

Och kommer man sedan in på debatten om hur man går ner i vikt så gäller det att hålla i hatten ordentligt…
Där hittar vi allt från ”ät mindre och rör på dig mer” till de som helst vill ta hjälp av de nya läkemedlen för viktminskning. Och allt däremellan.
(Min personliga ståndpunkt vad gäller övervikt är att det inte är en kronisk sjukdom utan ett symptom på någon form av obalans i kroppen)

Jag menar att evolutionen är vårt stora facit och ursprung. Därav följer att jag i grund och botten anser att en paleoinspirerad diet är det mest hälsosamma och preventiva att äta.
Mat som vi jagar och mat som vi samlar.
Och jag menar att den typen av mat – helt utan innehållsförteckning – skulle läka och optimera hälsan hos väldigt många av de människor som har olika symptom.

Sen finns det alltid personer med mer komplexa problem som under kortare eller längre tid kanske behöver en tydligare vässad och inriktad kosthållning.
Lågoxalat, antiinflammatorisk, olika typer av fasta, carnivore, keto etc.
Är man, som jag, helt metabolt och hormonellt frisk kan man sannolikt äta en del av det den bofasta människan började odla. Och detta är ju förstås också viktigt för att jag som självhushållare och prepper ska få ihop mitt resonemang och motivera vad jag gör.

I mitt jobb som digital sjuksköterska ger jag råd till patienter avseende livsstil, viktminskning och annat kring kost. Då måste jag följa de riktlinjer som min arbetsgivare kräver och det är i de flesta fall Livsmedelsverkets och Socialstyrelsens.
Det officiella narrativet.
Det är i grund och botten inte alltigenom dåliga råd men strider delvis mot det jag själv står för.
Men om viktminskning är allt man vill, då kan det fungera för många.
Bara det att sluta med skräpmat och snabba kolhydrater kan göra underverk.

Foto av Alexander Grey pu00e5 Pexels.com

Så jag har gjort en överenskommelse med mig själv att gilla läget och hoppas att det jag gör ändå kan hjälpa några att kanske må lite bättre och gå ner några kilo.
Och genom att ta den här lätta vägen frigör jag mycket tid och energi som jag lägger på att se om min egen situation.
Jag har helt enkelt inte längre lust eller ork att ta striden – men berättar förstås gärna ett och annat för den som verkligen vill höra. Och mycket därför får den här bloggen bli min ventil.
För jag har insett att som världen ser ut idag får man först rädda sig själv innan man eventuellt kan frälsa andra.

Och egentligen är det ju väldigt få som är så toleranta att de har hela bilden klar för sig.
Öppnar alla luckorna i adventskalendern.
Likaväl som det officella narrativet snöar in på fibrer, växtoljor och baljväxter – lika ofta kan de i det andra lägret framstå som envist militanta och trångsynta när de tjurigt hävdar att ”alla behöver fasta” och ”så här gjorde jag och då borde det funka för alla”.
I polariseringens tidevarv går individualismen lätt förlorad, och det är så lockande att kunna bekänna sig till en viss grupp.

Om vi så växlar över till prepperspåret med sikte på så mycket självhushållning som möjligt så ter sig ju detta med snabbmat, övervikt och dieter som en smula i-landsproblematik.
Som prepper får jag ju min största motivation från tanken på att när SHTF (”shit hits the fan”) så ska jag ha samlat i mina förråd så jag klarar mig och min familj. Plus ha en pågående självhushållning med odlingar och köttproduktion så det är hållbart även framåt.
Och då handlar det inte om annat än att överleva.

Det här är också grundtanken i hur jag tänker när jag planerar mina odlingar och min djurhållning.
Jag ska odla och preppa det jag äter – och äta det jag odlar och preppar.
Därmed känner jag ingen press från otaliga inlägg på sociala medier där man stolt visar upp 127 flaskor nykokt vinbärssaft, hyllmeter med burkar med äpplemos, ambitiösa odlingar med alla möjliga och omöjliga grönsaker som sedan med knep och trix måste räddas från allsköns skadedjur.
Socker går bort – det bygger varken hälsa eller innehåller näring nog att motivera att jag preppar med det.
Experiment med alltför många sorter i trädgården splittrar energin och skapar onödig stress.
Och så där går mina tankar.

Mina grundkrav :

det ska vara enkelt att odla
det ska behöva så lite skötsel som möjligt
det ska vara lätt att skörda och lagra
det ska vara näringsrikt
det ska utgöra en säker bas som nästan mångfaldigar sig själv

Och det som uppfyller kraven hittills är potatis och morötter – vilket också är det jag främst satsat på detta första år.
Förstås kommer jag att bygga på med fler sorter framöver, men förutsatt att så många som möjligt av grundkraven är uppfyllda.
När det gäller framtida djurhållning kommer jag att satsa på kaniner och höns av lantras som är enkla, härdiga och anspråkslösa vad gäller foder. Små näringsomvandlare av det jag själv inte kan äta till högvärdigt protein.