Vägen vidare – på egen hand

När du väl öppnat ögonen, vaknat till och landat i den nya verkligheten där inget längre går att lita på.
Ja, då gäller det att du står stadigt och kan lita på dig själv.
Vägen vidare kommer förstås se olika ut för varje människa, men centralt är att du måste vara ärlig mot dig själv och veta vad din plan är.

Du kommer att upptäcka att du är ganska ensam och att ingen riktigt förstår dig.
Det är OK. Ensam är i det här läget stark.
Så småningom kommer du att samla på dig ett nätverk av likasinnade, alternativa sidor att hitta information och andra källor att ösa ur.
Men likafullt behöver du bli bekväm med din ensamhet.
Eller om du kanske väljer att kalla det självsamhet.

Du ska inte se dig om bakåt.
Inte önska något ogjort.
Inte ångra något.
Den enda vägen ligger framför dig och det är genom att bygga på dina styrkor som du kommer att ta dig framåt.
Det blir inte enkelt, och de goda tiderna kommer inte tillbaka.
Men med en bra plan, hårt jobb och ett kritisk sinne kommer du att vara så säker och trygg det går.

Själv är jag introvert till min personlighet, och det gör saker och ting mycket lättare.
Då är man redan från början van vid att nöja sig med sitt eget sällskap, och räds knappast ensamheten.
Man är inte lika beroende av bekräftelse och uppmärksamhet – i de här sammanhangen en klar fördel inte minst av säkerhetsskäl.

Det kan finnas olika skäl och olika fokus med att definiera sig själv som prepper – och att preppa.
Själv har jag ett långsiktigt perspektiv där jag tar hela världssituationen med i beräkningen och ser hur förhållandena i det svenska samhället gradvis kommer att bli allt sämre framöver.
Jag ser ingen direkt ljusning i det stora hela men – som jag tidigare sagt – rimliga möjligheter att ordna det för sig på individuell nivå.
Och det är det som är min utmaning och förhoppning.
Att hårt arbete och smart planläggning ska löna sig.
Och i nästa inlägg ska jag berätta lite mer om hur jag tänker kring min definition av prepping