Nej, inget kommer att förändras

Och med den rubriken kan man ju verkligen undra om jag på allvar menar att allt hopp är ute?
Att det inte ens lönar sig att försöka?
Att man lika gärna kan lägga sig platt och ge upp?

Jag har reflekterat över det här en längre tid nu, och insikterna har kommit gradvis.
Det var ingen omedelbar uppenbarelse utan mer som att skala en lök.
Lager för lager.
Jag är kanske ännu långt från kärnan av kunskap och övertygelse, men ändå en god bit på väg.
(Och jag har en liten gryende förhoppning om vad själva den innersta kunskapen kommer att bestå av.)

Så här tror jag:
Inget kommer förändras i det avseendet att man inte kommer kunna förändra den stora massan.
Fortsatt kommer majoriteten att välja den lätta, lata och fega vägen.
Följa gruppen, inrätta sig i ledet och välja minsta motståndets lag.
Flera kommer förstås ta till sig större eller mindre delar av budskapet.
Tro på en eller flera aspekter av den övergripande agendan.
Men därifrån till att rakryggat agera är språnget alltför långt och ansträngningen alltför stor för de allra flesta.
Du kan ju bara jämföra med hur många som egentligen lyckas med att tex gå ner i vikt och skaffa sig långsiktigt bättre hälsa.
Nio av tio brukar trilla dit igen efter ett tag.

Men så här tror jag också;
Allt kan förändras för den som, för sin egen individuella del, hittar uppsidan i hela det här galna äventyret.
För den som redan innan var något av en udda figur, någon som alltid gick sin egen väg och satte den personliga friheten högt.
För den finns nu en unik chans att vända skeendet till sin egen fördel.
Därför att den personen har redan styrkan, kraften och glöden i sina gener.
Och den personen är redan van vid att ta sig fram i motvind, uppförsbacke och med en tung ryggsäck.
Alltid annorlunda, alltid ifrågasatt, aldrig på samma väg som de andra och sannolikt ganska nöjd med det.
Nu finns en unik chans att få bygga på sina styrkor och känna att ”det var jag som hade rätt hela tiden – det var inte mig det var fel på”.
Och den insikten ger en oanad kraft eftersom den kommer underifrån.

Med den här förklaringen har jag nog faktiskt summerat mitt syfte med de inlägg som ska utgöra den här bloggen och delar av mina sociala medier.
Jag har länge nu känt ett behov att sammanfatta och reflektera över mina känslor i ord.
För att förklara för mig själv och för att ge hopp åt likasinnade.
Däremot kommer jag aldrig gå i diskussion med de som tycker olika – det finns det många andra som gör mycket bättre.
Det lönar sig, som bekant, dåligt enligt mitt sätt att resonera.
Bättre då lägga tid och kraft att tala för de som förstår.
Kanske till och med plocka upp några bra kontakter utmed vägen.
Och framför allt hoppas jag att genom att berätta hur jag själv gör kunna inspirera och hålla hoppet levande för oss som aldrig valde den lätta vägen.